Obs inget för känsliga..
I videon kommer ni få höra Anneliese 6 deomoner som dom påstår att hon var besatt av. OBS själv har jag inte hört på hela för jag tyckte det var otäck och ändå tycker jag sånt här e spännande.
Anneliese var en välanpassad,generös, snäll och religösflicka för sin ålder. Hon var omtyckt av många och respekterad. Hon var en duktig studen och hade ett seriöst förhållande med en pojke Peter som av allt att döma älskade henne.
År 1968 började Anneliese skaka och ha svårt för att kontrollera sin kropp. Hon kunde inte ropa på sina föräldrar. Josef och Anna eller någon av hennes systrar. Här på nätet går historien lite isär, på den ena säger dom att hon fick tuberkolos och vårdades på ett sanatoruim och den andra att hon blev inlaggd på en psykiatrisk klinik I Wurzburg, och där konstaterade dom att hon hade svår epilepsi och behövde staka mediciner för att kunna leva ett normalt liv. Och på grund av dessa starka medicner och allt svårare anfall föll hon in i en depression och fick vård på sjukhus. Efter att anfallen börjat fick Anneliese hemska syner med djävulska grimaser. Hon sa jag ser ansikten i väggarna och de har sju kronor och sju horn.
Efter en tid började hon höra röster som sa åt henne att hon var äcklig, skitig och borde brinna i helvetet. Medicinerna och Läkarna tycktes inte hjälpa henne och hon kände ingen förbättring. Sommaren 1973 besökte hennes föräldrar olika präster för att få igenom en exorcism, men deras ansökningar avslogs gång på gång. Enligt katolsk lag måste en präst ha starka bevis för att en person är besatt. En person som genomgår ska va kritisk till religösa objekt, prata språ
k som den aldrig gjort för och ha övernaturliga krafter.
De två präster som till slut tog sig på fallet hade i bagaget 60 auktoriserade exorsister i hela landet polen. En präst bad dom ett par gånger att dom skulle åka till tyskland så det kunde prata med Michels. Dom blev förlöjliga av sina kamrater och andra teologer som inte höll med om att sådan existens kunde existera. Det hela betraktas som tabu att prata om och att utöva.
Fader Ernst var, biträdande exorcist till Anneliese under dessa händelser och hävda att Anneliese aldrig talade om sig själv, hon var den typ av person som tyckte om och hjälpa andra. visade medkänsla och empati.
Året 1974 när Fader Ernst träffat Anneliese och sett hur hon betedde sig, begärde han att få utföra en exorcism av biskopen från Wurzburg, men även denna begäran avslogs då man ansåg att Anneliese snart skulle bli frisk.
Men Annelieses attacker minskade inte utan blev tyvärr betydligt värre med tiden. Hon började förolämpa, slå och bita sina syskon och föräldrar. Enligt Anneliese själv vägrade hon att äta för att demonerna inte tillät henne att göra det. Anneliese sov på ett stengol i källaren, där började hon äta spindlar, flugor och kol och även dricka sin egen urin.
Anneliese höll på att skrika i flera timmar i huset medan hon bröt sönder olika krucifix. Hon började även att självstympa sig vid denna tiden, rev sönder sina kläder och kissade på golven i huset. Efter dessa händelser så förstod prästerna att dom var tvungna att utföra en exorcism på Anneliese Michel. Denna ritual kallades för Rituale Romanum som vid den tidpunkten var giltig Cannon-lag från 1700-talet.
Anneliese hävdade att hon var besatt av flera demoner. Hitler Cain, Nero, judas, Iskariot, Lucifer och Fleishmann. en vanärad frans präst från 1600-talet. Från september 1975 till juli 1976, höll man exorsismritualer varje vecka. Annelieses attacker var ibland så starka att hon var tvungen att hållas nere av tre fullvuxna män.
Under dessa utdrivelser började saker och ting förbättras för Anneliese, hon återgick till ett normalt liv, gick i skolan och träffade vänner, men efter en tid så började attackerna återkomma. Men värre än vanligt. I flera veckor förnekade Anneliese all mat. Hennes knä var skadade på grund av att hon knäböjde under sina dagliga exorcism. Över 40 ljudband spelades in av processen för att bevara detaljerna. Den sista dagen av exorcism utfördes den 30 juni 1976 Vid denna tidpunk hade Anneliese lunginflammation och var helt utmärglad och hög feber..
Annelieses sista uttalande var " BE FÖR MIG" till prästerna. Anneliese Michel hittades död dagen därpå. Vid middagstid meddelade prästen Ernst Alt myndigheterna i Aschaffenburg. De började genast undersöka fallet och en åklagare blev inkopplad i ärendet.
Det tog över två år för åklagaren att ta upp fallet med Anneliese Michel i domstol. Frågorna i domstolen var: "Vem dödade Anneliese och vem är ansvarig?"... Prästerna försökte under rättegången bevisa att Anneliese var besatt av olika demoner. Inspelningar från exorcismen spelade upp i rättssalen och ingen av prästerna tvivlade på att Anneliese verkligen var besatt
. En psykiatriker vittnade senare under rättegången att Anneliese inte kunde vara besatt, däremot allvarligt psykiskt sjuk. Psykiatrikern menade också att det var fullt möjligt att Anneliese fått en psykos av sina starka mediciner hon tog mot sin epilepsi. Anneliese föräldrar, samt prästerna som utförde exorcismen befanns skyldiga till dråp eftersom de inte kontaktade någon läkare när de insåg att Anneliese var på väg att dö.
De dömdes till 6 månaders fängelse och skyddstillsyn. Anneliese Michel begravdes några dagar efter rättegången och graven är i dag en känd vallfärdsort av människor (främst katoliker) som hävdar att Anneliese Michel tappert kämpade mot djävulen.
Obs det finns otaliga historier runt om detta. Detta är en av flera jag läst och lite saker skiljer sig åt. Det ända är ju om man tror på det eller inte.
